Stress! Stress! Stress!
Det är inte konstigt att jag tappat allt mitt hår! Det finns så mycket att göra, men ingen tid eller ork till att göra det. Denna månade är dessutom riktigt riktigt tung ekonomiskt. Jag är ju den enda som har inkomst och eftersom jag nyss har börjat jobba så får jag en väääldigt liten lön denna månaden, resterande dagar har jag tagit ut FP för, men hade bara 7 dagar av mina SGI dagar kvar, så resten är lägsta nivå dagar, så har väl fått in ca 9500kr denna månaden, bara räkningarna ligger på strax över 8000kr. Sen har vi Jamies kalas, flytt och annat roligt som infaller innan vi får pengar igen. Hur ska detta gå ihopa? Jag har ingen aning, men det löser väl sig, det gör det alltid! Ja det brukar det göra, men denna månaden vet jag inte hur jag ska få ihop det!

Oliver ska få in 15000:- av en kille som är skyldig honom ifrån ett jobb. Men med tanke på att han har jävlats och inte betalat på över ett halvår nu så är det knappast pengar vi räknar mer. Jag har sålt av så mycket jag bara kan här hemma nu inför flytt. Förhoppningsvis får vi sålt lite mer. Ska sälja på en loppis snart också, men det är inte förrän den 19e och vi har Jamies första kalas den 10e och flyttar den 8e. Eftersom vi inte har varken körkort eller bil så måste vi hyra en lastbil som en kompis ska köra, det kostar 599:-, hur fan ska vi ha pengar till det?

Ja som ni ser, bara en massa ångest just nu, inte roligt alls. Jag ville att denna veckan, helst hela månaden skulle vara så rolig och mysig. För imorgon för ett år sedan var jag beräknad att föda lilla Jamie, nu tog det ju några extra dagar och på fredag är det hans födelsedag :) Tänk att ett år redan har gått.
Sen flyttar vi den 8e april och det är ju också spännande, Jamie får sitt eget rum, och framför allt, vi får lite space vi också. Ska bli skönt att ha mer utrymme och ett mysigare hem. Jag har börjat jobba igen och trivs jättebra med det. Så om man bortser från pengarna och all stressen så vill jag vara jätteglad, har inget att vara ledsen för bortsett från detta! Så jag ska göra vad jag gör bäst, jag lägger på en front och låtsas att allt är okej, medans magen slår kullerbyttor och jag kännger ångesten. Men jag löser det på något sätt, det måste gå. Har inget val.