Kikar in lite snabbt för att berätta att Jamie har fått en akutplats på förskolan här hemma, jag är så glad!
Har varit ett jäkla sjå med att få ihop jobb och barnvakt
Så på måndag börjar inskolningem :-)

När han går och hämtar en kudde att mysa med så vet man att han börjar bli trött <3

Kul att du är tillbaka!

Jag tycker om att läsa om er vardag, har själv en dotter i Jamies ålder!

Vad menar du med det "nya livet" eller hur du skrev?

Hur går det med din träning och kost?

När ska Jamie börja förskolan? Hur känner du inför det?

ja, det var några frågor som jag kom på just nu!

kraam

Svar:

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja med att svara denna frågan, det känns som att det behöver ett inlägg för sig själv. Men kortfattat kan jag väl skriva att efter diverse episoder så har jag beslutat att bryta kontakten med mina föräldrar. Vi pratar fortfarande, eller ja, bara med min mamma. Men då enbart när det gäller att dom vill träffa Jamie osv. Det är enbart i den utsträckningen. Jag får se om jag kommer att skriva om detta närmare inpå på bloggen eller inte. Ena delen av mig tror det hade varit bra att bara vädra allt, jag har länge sagt att jag borde gå och prata med någon, men vet inte om jag vill. Andra delen av mig känner att jag inte borde, har väl egentligen inte anledning till varför inte. Så vi får helt enkelt se....

Ja med träning och kost har det varit väldigt upp och ner. Under början av året och en del av vintern har jag varit väldigt nere. Det var mycket som hände i mitt liv och självkänslan låg (börjar sakta komma upp något igen) på absoluta botten. Men jag kände ingen vilja eller ork att ta tag i det överhuvudtaget. Vilket har resulterat i att jag har gått upp en del i vikt.
Däremot satte jag igång igen för 3 veckor sen (imorgon) och det har gått bra än så länge. Men vill inte prata för mycket om det så jag inte "jinxar" det. Vill heller inte säga att, oh det går jättebra, för att sedan behöva skriva att jag misslyckats än en gång. Jag är inte mer än människa.

Vi har inte riktigt bestämt när Jamie ska börja förskolan. Vi pratade först om augusti,men vi har inte ens ansökt om någon plats och har bara tittat på en förskola. Så det lutar åt att kanske t.o.m vänta till januari. Eftersom Oliver bara jobbar nån gång ibland och jag bara har en halvtidstjänst så har vi den möjligheten att vara hemma med honom istället för att lämna honom på förskola. Däremot är det ju inte så tjockt med pengar, men hellre det och kunna njuta av den här tiden när man kan. Vi träffar mycket barn, är på öppna förskolan osv, så han får ändå den stimulationen så det inte blir en chock för honom sen när han väl börjar på förskolan.
Jag har ganska blandade känslor angående att lämna honom på förskolan. Den största delen av mig känner en stor sorg. Att helt plötsligt lämna över mitt barn till en för mig främmande människa och förlita mig på att den personen ska min son den uppmärksamhet, närhet, tillgänglighet och kärlek som jag ger honom. Så kommer det ju givetvis inte att vara, det går inte. DET gör mig mest ledsen, att han kanske kommer att känna att han inte får det han behöver. Jag har inga problem med att lämna bort honom osv, så det är inte där skon klämmer. Men jag vet ju att förskola är ett måste och att det kommer att gynna honom nått otroligt också. Jag får försöka bearbeta mina känslor kring detta innan det är dags helt enkelt. Därför känner jag också att jag gärna hade sett att han pratade innan han började förskola, något sånär iaf, så att han kan förmedla om det är något som trycker honom eller som han inte är nöjd med.

Okej, jo det är ju kul med några rader ibland :)

Tack så mycket, den där kommentaren gjorde verlkigen min dag, nä närmsta veckan :) du är så sööt!!

en fråga till frågestunden då, jag kan nog komma på några st.. haha

Hur är det med Jamie och hans framsteg? Alltid lika kul å läsa om :)

Hur trivs ni i nya läggan?

Och hur är det med dig? Jobbar du nu? :)

Puss på er!

Svar:

Det är jättebra med Jamie, han är en fantastisk liten kille. Han började gå på dagen då han fyllde 13 månader och det har varit full rulle sedan dess. Han tog 15 steg en dag sen har han inte en enda gång gått tillbaka till att krypa (om han inte busar rundor då gillar han att klampa med händerna på golvet) så han har nog sett fram emot att gå själv. Han pratar dock inget än, förutom mamma och pappa. Men det bekymmrar mig inte, eftersom han är tvåspråkig så säger "dom" att det brukar ta längre tid att börja prata. Jag ser dock fram emot det!
Åh gud kan inte komma på så mycket att skriva, det känns som det händer nya saker hela tiden.
Han älskar att dansa och musik i allmänhet. Gillar han en låt så början han klappa och snurra runt, han dansar!
Han håller på att få en massa kindtänder så vi har en liten gnällig period just nu. Han sover för det mesta hela nätterna och har äntligen börjat vaknat liiiite senare. Nu vaknar han mellan 5-6 (innan var det kl 4 på pricken), jag tar tacksamt emot alla extra minuter i sängen haha.
Han älskar att busa och bli jagad. Han tycker om tittut och han ääälskar böcker! Om man "tappar bort" honom nån gång här hemma och undrar varför det är så tyst, så har han oftast satt sig i någon hörna med en bok som han bläddrar i. Speciellt älskar han alla böcker med flickar, böcker man kan känna olika texturer i och böcker med fordon. Han älskar barnprogram, särskilt "I drömmarnas trädgård"
Han älskar att vara ute och pilla på allt, löv, sand osv.
Han är bara min absoluta drömprins haha :)

Vi trivs underbart i den nya lägenheten! Det är så skönt att Jamie fått sitt eget rum, trots att vi har en hel del leksaker i vardagsrummet ändå ;) Vi trivs jättebra med ytan och layouten. Vissa idiotförklarar oss för att vi flyttade från markplan till tredje våningen utan hiss. Men det stör oss inte nämnvärt, det enda jobbiga är om jag är hemma med Jamie själv och tvättar, då blir det ett jäkla slitande. Men vi har skaffat en tvättmaskin, så den ska kopplas in. Visst hade det varit skönt med uteplatsen och så nu på sommaren. Men den lägenheten hade bara dåliga vibbar. Det var mina föräldrars före mig och allt i den var halvfärdigt, men skulle ha fixats av dom när vi flyttade in, vilket såklart aldrig gjordes. Där var inte heller en sovrum till Jamie, endast ett superlitet "halvrum" och det hade inte räckt.
Visst hoppas vi på ett litet radhus eller så i framtiden, men just nu så trivs vi jättebra här. Det känns som hemma.

Ja, jag jobbar nu. Jag började jobba halvtid i mars och det har gått jättebra. Har haft perioder då jag verkligen känner att jag mycket hellre hade varit hemma med Jamie, men nu ser situationen ut som den gör och jag har inte så mycket att välja på. Jag ska iaf vara glad att vi klarar oss påa tt jag bara jobbar halvtid, det är knapert, men hellre det än att aldrig träffa min lilla familj.
Jag har dock börjat fundera på att plugga något på distans de dagarna jag är hemma, jag vill inte sitta fast här för alltid. Jag vill kunna söka in på sjuksköterskeprogrammet så småningom och det kan jag inte med mina betyg som de ser ut nu. Så jag får nog ta tag i det så att jag kommer nånvart inom en snar framtid :)

Jag är kär, är det konstigt? ;)