Det var riktigt länge sen jag uppdatera bloggen nu. Det finns ett par anledningar, har varit trött och noll inspiration men har också mått lite halvkasst. Allt det här med dieten och att gå ner i vikt överhuvudtaget har tagit musten ur mig. Inte fysiskt men psykiskt, jag har tänkt på det heeela tiden, vägt mig konstant och svälte jag inte mig själv så frossade jag. Jag kände att jag blev alldeles för fixerad på det och fick ångest och svälttankar, alltså inte bra över huvudtaget. Så jag bestämde mig för att ta en paus i en vecka ifrån att gå ner i vikt, har ätit precis vad jag velat och inte tränat en enda gång. Jag behövde bara lugna ner mig själv och få ett rätt perspektiv på allt igen.

Så imorgon sätter jag igång igen. Träning inbokat tis, ons och tors och ska försöka tvinga ut mig på powerwalks resterande dagar. Jag ska försöka börja äta bra igen, som jag gjorde de första veckorna. Inget svältande och inget frossande! Jag känner mig halvt som en bulimiker, nästan iaf.

Jag måste ha en ätstörning, jag tänker konstant på vad jag äter, frossar och blir ledsen eller svälter mig själv. Det är en fixering och det är inte sunt. Jag måste få en sund relation till mat (läs: socker!) och det kommer bli en kamp. För det har varit en kamp hela mitt liv.
Jag växte upp med att vi hade hemma och åt godis i stort sätt varje dag. Det var något normalt och det har fortsatt så. Jag menar inte att skylla ifrån mig på "uppväxten" men jag tror ärligt talat att det bottnar där. Samma sak med mitt dåliga ätande, det var ingen som sa till oss att äta frukost, eller jo de sa väl till oss, men vi åt aldrig frukost och ingen gjorde något åt det. Det sitter i även idag då jag har supersvårt att få i mig något på morgonen (eller rent av något annat än 1-2mål om dagen, om vi nu inte snackar godis)
Jag vill gå ner i vikt och jag vill få en normal syn på mat men framförallt vill jag att Jamie ska växa upp med fasta tider då man äter. Jag vill inte att han äter en massa godis så därför kommer vi inte heller att introducera godis för honom förrän han själv upptäcker det. Det är ju oftast man som förälder som ger sitt barn godis utan att de ens vet vad det är.
Jag menar inte att det är fel att göra så utan att jag vet vart det kan leda och vill därför undvika det så mycket jag bara kan. Det viktigaste för mig är att han lär sig hur man äter bra och nyttigt.

Så nu vet ni det, om ni har undrat varför jag inte skrivit ut veckans vägning osv. Men även om jag börjar imorgon igen så kommer jag inte väga mig imorgon, tänker inte göra det förrän nästa måndag. För väger jag mig imorgon så har jag sannolikt gått upp och då kommer jag bara må skit igen. Så om jag väger mig nästa måndag så ligger jag förhoppningsvis iaf på + - noll från sista vägning, och det kan jag leva med!


Jag har pendlat något otroligt i vikt, men väger mindre just nu än vad jag gjort på över 2 år, ändå känner jag mig otroligt fet!



Vet inte vilken av dem jag är som tyngst på, men väger iaf 100kg+ på båda bilderna

Här väger jag vad jag har vägt minst under de senaste 4½ åren. Väger runt 73-75kg här så det är mitt mål just nu.

 

 

 

Det här är jag just nu, väger runt 88kg så jag är mitt prick i vad jag vägde som mest och vad jag vägde som minst. Att ta mig till 100+ kg är otroligt mycket enklare än att ta mig till 73-75kg. Men det ska väl inte var lätt antar jag. Jag hoppas bara att jag klarar det, men framförallt, när jag väl har klarat det hoppas jag att jag hittar styrkan att hålla mig kvar där. För jag har varit där innan, och svurit att aldrig mer bli tjock, men likt fan sitter jag ändå här nu.......