2010-05-15 ? 14:05:04

Förlossningsberättelse

30 Mars

Jag gick upp kl 8 efter ännu en natt men i stort sätt noll sömn. Hade regelbundna värkar med 3-4 minuters mellanrum. Det gjorde ont men var absolut inte så att jag inte kunde hantera det. Jag hoppade in i en varm dusch för att se om värkarna avtog, vilket dem inte gjorde. Det var ett positivt tecken, nu äntligen kanske det var dags på riktigt.
Jag åkte med mamma och Oliver på City Gross och storhandlade. Om det nu var dags ville jag inte komma hem till en tom kyl/frys. Det började göra mer och mer ont, fick stanna emellanåt och andas igenom värkarna.
Så här pågick det hela dagen, blev lite värre, men inte mycket.
Natten mellan den 30e och den 31e fick jag ingen sömn överhuvudtaget. Jag försökte verkligen men det gick bara inte.

31 Mars


Framåt morgonen började det göra mer och mer ont, och eftersom jag hade haft regelbundna värkar så länge så ringde jag förlossningen. Dom sa att det nog bara var latensfasen men att jag fick komma in om jag ville. Så vid 12-tiden åkte vi in. Men såklart så avtog värkarna så fort dom satte på CTG:n.
Jag fick en vaginal undersökning och var då öppen 2cm och tappen var nästan utplånad.
Men eftersom jag inte sovit eller ätit på flera dagar så bad jag om att få med mig en sovdos hem. Det är så nedslående att ha så ont och sen ändå bli hemskickad igen, men är det inte igång på riktigt, så är det inte.

Vi var hemma igen vid 14-tiden. Jag tog sovdosen, som bestod av 2 panodil och en sömntablett. Men kunde jag sova? Nej! Jag hade för förbaskat ont. Jag låg i sängen och försökte vila, men bara vred och vände på mig i flera timmar så ont jag hade. Jag hoppade in i en varm dusche emellanåt för att lindra smärtan, men inget hjälpte.

Framåt kvällen började värkarna göra rejält ont, men nu kom det istället med 6-7 minuter mellanrum istället för 3-4 min. Men nu gjorde det riktigt ont! Vid 21-tiden ringde jag in till förlossningen igen för att rådfråga.
Berättade att värkarna kom glesare men blev starkare och starkare, och nu började det kännas riktigt jobbigt att vara hemma.
Barnmorskan sa till mig att försöka avvakta lite till för att se om värkarna kom oftare. Vi avslutade samtalet och i stort sätt så fort jag hade gjort det så började värkarna komma tätare. 20 minuter efter jag hade lagt på hade jag haft 6 värkar. Så jag ringde mamma, som skulle köra oss till förlossningen, och sa att hon kunde komma nu.

Vi var framme på förlossningen strax efter kl 22, jag fick då ligga med CTG i 40 min, och nu var värkarna som den registrerade svagare än vad dom hade varit när jag var där innan den dagen. Jag sa till Barnmorskan att det här stämmer inte, du ser ju hur ont jag har!
Hon sa att hon litade mer på mig än maskinen. Det tackade jag för.
Jag fick en undersökning, var 3 cm öppen och tappen var utplånad. BM sa att det var ett gränsfall, jag fick själv välja om jag ville stanna eller inte.
Nu hade jag fått nog av att vara hemma och ville gärna stanna.

Jag och Oliver gjorde oss hemmastada och jag fick bytat om till de riktigt snygga sjukhuskläderna.
Jag bad om att få prova pilatesbollen men gav snabbt upp på den igen, det var bara inte bekvämt. Jag trodde det skulle vara jätteskönt att sitta på den, men det var det inte överhuvudtaget!
Så istället gick jag runt i rummet och tog värkarna stående. Oliver hjälpte till att trycka på ryggen när dom kom och det hjälpte.

När kl var halv 12 så ville jag bada. Så undersköterskan gick ut och förberedde rummet.
Åh gud vilket underbart rum, det var som att komma in på ett spa. Det var ett ganska stort rum, med ett hörnbadkar. Hon hade släckt lamporna och tänt en massa levande ljus i hela rummet och det spelades lugn musik i cd-spelaren.
Jag spenderade säkert 2 timmar i badet, det var så otroligt skönt. Jag hade vattnet kokhett och spolade samtidigt kallvatten i ansiktet. Jag kände mig riktigt avslappnad och det kändes lättare att hantera värkarna.

Vid 01:30 var vi tillbaka i rummet igen och då gjorde barnmorskan ännu en undersökning. Jag hade bara öppnat mig till 4 cm, så här gick det sakta. Jag fick prova att få sterila kvaddlar. Det gjorde rejält ont att få dom, mycket värre än min tatuering. Men gud vad bra dom hjälpte. Smärtan försvann HELT i området där hon la dom. Hon rådde mig att vila nu när det ännu var så lugnt eftersom hon visste att jag inte sovit på över 36 timmar. Jag lyckades slumra till i en stol och Oliver låg i gästsängen.
När klockan var runt 03:30 så gjorde barnmorskan en ny undersökning och jag stod kvar vid 4 cm.

Det bestämdes att dom skulle ta mitt vatten och vid 4-tiden var det gjort. Vilken underlig känsla!
Varmt vatten som forsade ur, man trodde nästan att man kissade på sig.

Därefter gick allt jättesnabbt. Det började trycka på ordentligt och värkarna började göra riktigt jä*la ont. Jag som ville gå igenom förlossningen utan medicinsk smärtlindring bad nu om att få en EDA (epiduralbedövning). Hon sa till mig att hon tyckte det var lite tidigt eftersom jag bara var öppen 4 cm. Så hon sa till mig att istället sätta mig i duschen i en halvtimme. Så sagt och gjort, jag hoppade in i duschen. Men här började jag få så sjukt ont att jag skrek igenom varenda värk. Så jag tog inte mer än 4-5 värkar där inne innan jag kallade tillbaka barnmorskan.
Jag sa till henne att jag inte klarade det längre och att hon får ta och beställa en epidural nu.

Jag tog mig tillbaka till sängen där jag fick dropp, som man måste få innan man får en epidural. En undersökning gjorde igen och jag var nu 5 cm öppen klockan 5. Sedan gick hon ut för att ringa narkosläkaren och beställa en epidural. Men när hon kom tillbaka berättade hon att där var en riktigt sjuk bebis och båda narkosläkarna var upptagna med den så hon visste inte när jag kunde få den, men undrade om jag ville prova lustgasen istället. Men det ville jag ju inte eftersom jag blir så illamående när jag blir yr.

Jag tror det tog 3 värkar till innan lustgasen inte var ett sånt dåligt förslag. Dom satte igång den och jag hade den på lägsta. Barnmorskan visade hur jag skulle använda den och gick sen ur rummet. När hon kom tillbaka så frågade hon hur det gick. Jag kommer bara ihåg att jag sa: " Det här är ju bra grejjor" och sen asgarvade jag.
Det roliga med lustgasen var att den tog inte bort smärtan överhuvudtaget, men man brydde sig inte ett skit!

När klockan var runt 05:45 så började jag känna ett stort tryck neråt. Så jag sa till undersköterskan att kalla in barnmorskan igen. Jag ville bara krysta! Hon sa till mig att jag bara var öppen 5 cm för en halvtimme sen och det kan omöjligt vara krystvärkar. Men efter ännu en tillsägelse ifrån mig så hämtade hon barnmorskan.
Hon undersökt mig och jag var då öppen 8cm. Hon gick ut ur rummet igen. Men det gick bara ett par värkar innan jag tvingade Oliver att springa och hämta henner igen, jag måste krysta, skrek jag!
När hon kom in var jag 9,5cm öppen och under nästa värk så puttade hon undan den sista kanten.
Nu när klockan var strax efter 6 så fick jag äntligen krysta.

Vilken befrielse det var att äntligen få krysta! Jag tyckte inte alls det gjorde ont utan det var bara skönt att äntligen få hjälpa till. Jag la ifrån mig lustgasen och koncentrerade mig bara på att krysta. När huvudet var halvvägs ute så fick jag känna. Åh nu var vår kille nästan här! Vid nästa värk var huvudet ute och vid nästa så kom resten av kroppen.
Åh vad underbart det var att få upp honom på bröstet. Jag bara grät och kunde inte fatta att han äntligen var här! Han var det vackraste jag någonsin sett!
klockan 06.27 föddes vår lilla Jamie och strax efter att jag fått upp honom på bröstet så gick solen upp och strålarna värmde upp rummet, det var så vackert!

Vår lilla Jamie föddes den 1a April, vägde 4055gr och var 51cm lång.

Nu i efterhand är jag otroligt glad att jag aldrig hann få epiduralen. För jag mådde så otroligt bra direkt efter förlossningen och det tvivlar jag på att jag hade gjort om jag hade fått den. Så jag klarade mig på sterila kvaddlar och lustgas. Så även om jag hade velat klara det helt utan medicinsk smärtlindring så kändes det inte så farligt att ha fått lustgasen.

Jag sprack ingenting, så jag kände mig oförskämt pigg och smärtfri direkt efter förlossningen.
Vi åt frukost, sen hoppade jag in i en dusch. Vi klädde på oss och lillen och sen fick vi komma ner på familje-BB.

Detta har varit den bästa upplevelsen i mitt liv. Det gjorde självklart grymt ont (men inte lika ont som jag trodde det skulle göra), men det är så värt det! Det märktes att kroppen visste exakt vad den skulle göra och det var bara att låta den göra sitt jobb tills man själv kunde hjälpa till på slutet.

Redan nu, 6 veckor efter Jamie föddes, så känns det som en evighet sen.
Det var så spännande att få åka in till förlossningen och varenda minut där var så spännande. Vi visste att vi om inte så lång tid äntligen skulle få träffa vår son.
Vilken upplevelse!









Nyfödd



5 veckor gammal
Kommentarer
J U L I E

Åh gumman så underbart.. Tur att de inte hann ge dig EDA:n för då fick du lite som du ville ändå :-)



Jag sitter här med tårar kan jag säga känns som om jag var där! Alltid lika kul att läsa förlossningberättelser, speciellt om man "känner" en person och har fått följa med under graviditetens gång...

Nu får jag torka bort lite tårar... <3

2010-05-15 @ 14:28:21
URL: http://juulieee.blogg.se/
Carro

åh det låter ju som om du hade värsta dröm förlossningen :)

2010-05-15 @ 21:12:54
URL: http://carolinekarlsson.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: