Helamma? / Delamma?
Jamie vaknade vid 23 och var hungrig, nu sover han igen, fortfarande i sin egen säng :)
Ligger och funderar massor på amningen. Bara tanken på att sluta amma ger min sån seperationsångest, jag är verkligen inte redo för det. Jag kommer nog att delamma tills han är runt 8-12 månader.
Vad jag funderar kring nu är om jag ska börja ge en liten mängd ersättning vid varje amningstillfälle. Jag tycker inte det verkar som om jag har mycket mjölk, särskilt nu de senaste dagarna.
Om jag hade gett ersättning så hade jag fått det bästa av två världar. Fortfarande ha närheten med min älskling men att han verkligen får i sig bra med näring och förhoppningsvis går upp bättre med ersättning.
Fastän att amningen har fungerat bra på sistone så går han inte upp mer och jag förstår fortfarande inte varför. Jag har vant mig vid tanken på att han inte går upp så mycket, men inte varför. Den enda anledningen jag kan komma på är att jag kanske inte har supermycket mjölk och att mjölken är näringsfattig. Jag har provat allt jag bara kan prova för att optimera hans viktuppgång, men inget fungerar.
Jag är så kluven, vet inte vad/hur jag ska göra.
Jag har ju ändå helammat i snart 4 månader och vill inte ge upp amningen. Men det kanske vore det bästa både för mig och Jamie att ge honom arsättning också. Suck varför känns det så jobbigt att behöva ge ersättning?
Nu är det ju inte så kritiskt att han får i sig antikropppar osv från min mjölk, allt sånt har han redan fått och nu börjar mjölken bli mindre och mindre näringsrik.
Han är en glad kille men har märkt att han varit tröttare på senaste, sen om det beror på värmen eller för att han kanske inte får nog med näring det vet jag inte....
Usch, kan inte någon bara bestämma åt mig. Det känns som om jag vore en dålig mamma om jag gav honom ersättning också, vet inte varför.
Nej får fortsätta att tänka på det, vill inte göra något förhastat.
Nu ska jag gå och lägga mig, tidigare än jag har gjort på väldigt länge. Har nog inte lagt mig innan halv 2 på typ 2 veckor.
Förstår inte alls varför du reflekterar över det så mycket :) Och det låter som att du försvarar dina tankar.
Min kille har fått ersättning från dag 1. Provade amma, men gav upp efter 4 veckor då han var så liten och svag.
Föddes 1900 gram och väger nu över 6500 gram, snart 4 månader.
Tack vare ersättningen menar specialisten på MVC.
Finns mycket + och - för båda. Finns forskning som pekar åt båda håll.
Vi verkar tänka exakt likadant, det finns ju barn som endast ätit ersättning och är hur friska å bra som helst men jaa, varför känns det så jobbigt å ge flaska? ... Iallafall, vi gav Neo ersättning innan läggdax (för första gången) och ja jävlar han sov till halv 5 innan han ville snutta på tissen å somna om igen, iförrgår natt somnade han 20.30 och hade vaknat två gånger innan 23.30. Vilken skillnad.. Jag kommer deffenitivt fortsätta ge ersättning, inatt visade det ju bara att han verkligen inte blir mätt på endast min mjölk och att han är inte inne i någon tillväxtfas å behöver mer mat osv (har hunnit gå igenom allt sånt i tankarna också)
Jag vet exakt hur du känner och jag grinade hela kvällen igår.. Det är super jobbigt, men vad gör man inte för sin lilla kille eller hur?
När jag läste det du skrivit i detta inlägg tänkte jag, ja men gud, jag tycker hon ska testa ersättning och det var hur lätt som helst för mig att tänka så även fast man är i smeten själv förstår man inte riktigt hur det är för andra, iallafall, jag vet hur jobbigt det är men testa ersättning å se ifall det blir bättre. amma honom tills han är nöjd, om han nu blir nöjd sen ger du lite lite lite ersättning till å börja med för att se ifall du behöver komplitera något. :)
Jag vet precis hur du känner. Jag ammar inte Selma längre, slutade amma helt för typ 2 veckor sedan. Helammade 1 månad. Det som känns extra jobbigt för mig är att hon gick upp bra i vikt men problemet var att hon ville amma hela tiden och jag fick inte ihop det med en vild 1½ åring här hemma, och tänkte att flaskmatning skulle vara lösningen. Och ja efter några veckor så åt hon ordentligt ur flaskan och höll sig några timmar till nästa måltid. Men gud vad jag mått dåligt och vilken ångest jag haft för att jag slutade amma (i princip utan anledning) fast jag tycker det är det mysigaste man kan göra. Jag har gråtit en hel del för att jag känner mig som den sämsta tänkbara mamman. Jag har sedan försökt pumpa massor och amma mer för att öka mjölkproduktionen så att jag kunde börja amma helt igen, men som du kanske förstår så tog det ännu mer tid och det funkade ännu sämre med två barn än om jag hade fortsatt ammat från början. Ja, ångest är vad jag har haft. Har ammat Selma för att hon ska komma till ro och för att det är mysigt fram till för ca 2 veckor sedan men sedan dess har jag i princip lagt av helt då hon inte är så intresserad längre nu när mjölken sinat. Jag ångrar verkligen att jag slutade amma av den anledningen jag gjorde, men idag så funkar flaskmatningen utmärkt och Selma sover 9-10 timmar per natt innan hon vaknar och vill ha mat igen.
Jag tror att om du tycker att Jamie verkar må dåligt för att han får för lite mat så kanske det skulle bli bättre med ersättning, och om han skulle börja gå upp mer i vikt så skulle det säkert kännas jättebra. Men det är ju inte säkert att han gör det, vissa barn går inte upp så snabbt i vikt oavsett amning eller ersättning. Man ska nog inte förvänta sig att allt blir så mycket bättre med flaskmatning.
Om du är lite kluven kan du väl testa att pumpa ut din mjölk innan varje mål under en dag och ge i flaska, då ser du ju om du har mycket mjölk och hur mycket han äter. Har du mjölk så att det gör honom mätt ur flaskan under ett helt dygn så skulle jag ha fortsatt ammat.
MEN man ska absolut inte känna sig som en dålig mamma för att man väljer att ge ersättning! Man gör ju ALLT för sina barn och för att de ska må som bäst! Det kommer bli super i slutänden, det är jag övertygad om=)
Ja visst är det jobbigt att inte veta hur man ska göra. Men det är ju samtidigt jättemysigt med amning! Kanske är det så att du ammar för ofta då? Det kanske blir så att han aldrig tömmer brösten helt och får i sig den feta mjölken? Känner du att han tömmer brösten? Har du testat att amma honom lite glesare?
som sagt.. jag ammar Oscar tills han är "nöjd" sedan får han ersättning tills han är "mätt".. för mig är det det viktigaste att han är nöjd, mätt och belåten, sen om det är från mina bröst eller ersättning har jag aldrig funderat över.. kan inte sitta och amma jämt.. då är det nått "fel" antahligen inte tillräckligt med näring.. lycka till vad du än beslutar dig för!
Är inte det en myt att det blir mindre näring? Mjölken anpassar sig ju efter barnets ålder, hela tiden. Och han kanske helt enkelt inte ska gå upp mer än han gör? han kanske går upp precis som han ska.
Om bröstmjölken inte räcker skulle jag se över min kost snarare än barnets. Mjölken är anpassad att räcka för barnet i minst 6 månader. Om barnet äter oftare eller inte går opp så snabbt som innan kan det kanske bero på att barnet växer, har en utvecklingsperiod och det kan vara ett både fysiskt och psykist behov.
Det verkar vara väligt vanligt idag att man inte litar på sin egen kropp och på naturens funktion. Såklart finns det undantagsfall men det känns som att det numra är mer regel än undantag att man ger sina unga ersättning innan de blivit 6 månader.
Det viktigaste är ju dock att du gör det som du tror är bäst. :) Som min mamma sa till mig, det viktigaste är att man kan säga till sina barn när de växt upp att man gjorde så gott man kunde och det man trodde var bäst för dem.
Skönt du trivs med amningen. Jag mådde inte alls bra av det och trivs super bra med ersättningen.
Går han inte upp ordentligt (vilket leia inte gjorde typ alls i början. Sen fick hon ersättning och POFF sa det och hon började växa!) så kan du ju prova att ge ersättning nåt mål iaf. :) Så kanske han går upp mer?! :)
Och ärligt. Antikroppar osv är mest i råmjölken de första dagarna. Annars är det ingen till 100% vetenskapligt bevisat att ersättning är "sämre" än bröstmjölk när det gäller näring/förebygga allergier etc. när man tittar på den enskilda individen är det inte stor skillnad och i en stor population så är det vääääldigt liiiten skillnad.
Jag o min syster är uppväxta på ersättning för mamma inte heller kunde amma. Jag har typ aldrig varit sjuk (förutom de vanliga feber/förkyldning etc).
Och som sagt. det viktigaste (ur medicinsk synpunkt) är råmjölken.
