Ångest :S
Amningen fungerar nästan inte alls längre. Nu kanske jag ammar 2-3ggr per dygn!
Han totalvägrar de flesta gånger under dagen som jag försöker, den enda gången de fungerar är på kvällen och på natten. Men då äter han lite, sen får han ha flaska ändå för annars vaknar han snabbt igen och är hungrig.
Jag har kommit till ro med att han äter ersättning och att han mår mycket bättre och är mycket piggare och gladare. Men jag kan inte komma över att jag nog måste ge upp amningen väldigt snart! Jag vill ju såå gärna amma!
Hade jag kunnat helamma hade jag gjort det, hade jag kunnat delamma ORDENTLIGT så att han ammar men sen fyller på med lite ersättning hade jag gjort det, men han vill ju inte! :(
Jag vet att mitt tankesätt kanske är lite egoistiskt, men jag känner enorm ångest över att han inte vill amma.
Detta kommer säkert låta helt absurt, men det känns som att han väljer bort mig på något sätt.
Jag vet ju att så är självklart inte fallet, men mitt hjärta säger en annan sak.
varje gång han vänder huvudet ifrån mig och kämpar för att inte behöva amma så är jag så nära till tårar.
Jag är inte redo för att vår närhet ska försvinna. Vi har ju självklart närhet med flaska också, men det är långt ifrån samma sak!
Hur ska jag göra för att komma loss från den här ångesten, från att känna så här?
För det viktigaste är ju att Jamie trivs och det gör han ju. Men inte jag!
Får nog ta och prata med bvc nästa gång, det är inte kul att känna sig så deppig över något som man inte kan kontrollera.
step :P
Jag förstår dej precis hur du känner med amningen. Jag tror det känns så jobbigt för att man vill själv bestämma när man ska sluta amma... Min tjej på fem månader har ju börjat äta mat nu & ammar lite mindre... jag är livrädd att hon inte kommer vilja amma så småningom, för jag vill så gärna mma på morgon & kväll ett tag till iaf.
Sen tänkte jag på det du skrev om träning innan frukost... Jag har fått höra att när man vaknar på morgonen, så är glykogendepåerna tömda och tränar man då tar kroppen på musklerna och inte fettet. men det ska räka med att äta en banan för att fylla på de depåerna och börja fettförbänna... Men det är vad jag har fått lära mig, de3t finns ju så många råd & rön när det gäller träning!!
Jag vet precis hur den där ångesten känns. Det var likadant för mig. För mig kom den och gick väldigt länge innan jag bestämde mig för att sluta må dåligt över nått jag inte längre kunde göra något åt. Ibland känner jag fortfarande ångest över att amningen inte blev som jag hade tänkt mig, men nu är det bara någon gång då och då istället för varje dag som förut. För mig gick det nästan över helt när jag slutade amma helt, då hade jag liksom inget val, då kunde jag sluta tänka alla tankar om att öka mjölkprodutionen och så vidare. Det enda jag kan säga är att det kommer att bli bättre, om några månader kommer du nog inte känna såhär längre.
Men vännen då... :-( Förstår att det känns skittungt att behöva ge upp amningen tidigare än vad du ville och tidigare än vad du var beredd på. Jag gav ju ersättning från dag 2, trots att jag hela tiden sa att jag ville amma. Jag ville amma och gjorde det tills han va typ 1,5-2 månader men innan ersättning då. För min del var det för att jag skulle få sova när sambon inte var på jobb, det är ju lite egoistiskt men han fick i sig lite av min mjölk och jag kände mig aningens piggare vilket gjorde att jag blev en bättre mamma än vad jag skulle vara annars. Grejen med att ge ersättning är ju att de blir bortskämda med att maten kommer lättare och att de inte behöver kämpa för den. Märkte det med Noah till slut att han sög en liten stund tills mjölken runnit till och klart sen släppte han och vände sig efter flaskan.
Du får se det som så, trots att det säkert inte är någon tröst, att Jamie är tillfredsställd och supernöjd. Han går upp i vikt jättebra och ni har skapat en alldeles perfekt kille! Han är så nöjd och glad på alla bilder, verkar vara tidig med det mesta så du får försöka trösta dig med att han mår toppen.
Du kan ju fortfarande ha närheten, inte amningsnärheten då, men ni kan ju sova nära varandra och mysa på så sätt...
Stor kram till dig!
Oj du verkar ta detta mycket hårdare än jag. Jag har slutat amma och faktiskt "kommit över det" lite. Det jag hade ångest över var att, jaha nu är det över!Som att jag missar något. Men sen får man tänka att man kommer få närhet på annat sätt och han kommer titta på dig med beundrande ögon även om du inte ammar.Inget jag säger kan få dig att må bättre men det kommer gå över. det viktiga är att småttingarna mår bra.
Vet hur det är & jag kunde inte göra så mkt. Nim ville inte till slut.. hoppas ni får ordning på ngt som båda blir nöjda med.
Ang mellanmål, ägg, keso med ex körbärstomater är gott, avokado.. :) Här blir det oftast kokta ägg, snabbt och gott.
Kramis
