När blev barn en klassfråga?
Jag tänkte ta upp ett ämne som inte många pratar om, nämligen ekonomi.
Jag och Oliver valde att skaffa barn, vi planerade och drömde om att ha en liten bebis hos oss. För oss så vägde det tyngre att ha en familj än att först skaffa oss bättre utbildningar och bättre jobb. Så länge vi klarar oss är vi lyckliga, vi behöver inte ett hus, två bilar, 100 000:- på sparkontot och en bastu för att kunna vara lyckliga.
Varför tar jag då upp detta ämnet undrar ni? Jo, för att jag känner att det är en stor andel folk som anser att jag inte borde skaffat barn. Att det är själviskt att sätta oss och vad vi vill ha ut av vårt liv före mer pengar.
Visst vill vi också ha ett (rad)hus, en bil (eller ja vi kanske ska börja med körkort först, för nej det har vi inte det heller) och en trevlig buffert på kontot. Men det är inte prio ett för oss. Jag skäms nästan ibland när man berättar hur mycket man tjänar, att Oliver inte har ett jobb, att vi inte har bil och särskilt att ingen av oss har körkort.
Men inte för att jag tycker det är fel, men för att folk blir förvånade och det känns som om de dömer oss, och sen skäms jag för att jag skäms.
Det är ju knappast som att Jamie saknar något, han har verkligen allt han behöver, materiella ting, men bäst av allt, han har två föräldrar som älskar honom över allt annat. Bara för att vi har mindre pengar så gör det oss inte mindre värda av att få skaffa ett barn.
Om vi jämför så här, hur många familjer finns det inte som sitter i sina 4-miljonervillor, 3 bilar, 2 ungar och allt annat man kan önska sig, men det har enorma skulder. Inte bara ett huslån, men de tar krediter för att kunna klara av julen eller den där 80 000kronors resan som folk förväntar sig att de ska iväg på. Kreditkorten fyller upp plånboken och i smyg sitter de med en klump i magen varje månad då räkningarna ska betalas.
Vi har inga lån (eller vänta, jag har nog typ 5000kr i CSN som ska börja betalas nån gång detta år), inga skulder, inga krediter. Allt vi äger är vårat, det är inte på avbetalning utan det har vi betalt när vi handlat. Vi reser till" tråkiga" länder som England och Irland ett par gånger om året och för att roa oss har vi vinkvällar eller går ut på bio och restaurang. När vi sätter oss ner varje månad för att betala räkningar så känns det okej, för ärligt talat vem gillar att betala räkningar, det finns ingen ångest för att vi ska behöva välja vilken räkning vi ska betala denna månaden. Vi klarar oss och vi behöver inte vända på mynten. Vi har kärleken till varandra, räcker inte det?
Nej, jag tycker det är synd att man ska känna sig begränsad i livet, allt för pengarnas skull!
Jag håller med dig i den här frågan, när vi skaffade Neo så var jag arbetslös och David hade vara jobb vecka för vecka, det ända alla tänkte på var PENGAR. Nu lever vi på en lön (david fick fast jobb i april förra året) och lever gott i en stor 3:a på 80 kvadrat, äter gott varje dag, har bil osv.. vi säger bara HA i dom som tvivlade på oss ansikte!!
Ja han går bara några steg, iblan kring 10 men ibland bara 2.. det kommer igång på riktigt då han är redo :)
Ja alltså jag försöker promenera varje dag iallafall, jag tänker på vad jag äter HELA tiden, idag har jag mätt alla kroppsdelar och imorgon på morgonen ska ja väga mig, tack som frågar föresten, kul :) Hur går det för dig då? =)
Ett inlägg precis i min smak! Ska läsa det här så fort jag har möjlighet.
absolut! dom som har massa huslån, reser och de du beskriver för att kunna ha och göra precis det måste ju dessutom jobba röven av sej för att ha råd till allt de. jag tror dom är olyckliga. bara för att man har pengar betyder de inte att man har allt! en "medelsvensson" är glad för det lilla och har dessutom så mycke mer tid och kärlek att både ge och ta av sina nära istället för att jobba 07-22 och aldrig se dom. matriella saker kan aldrig bli bättre än familjen!
tobbe har gått gymnasiet, jag har inte ens gått ut högstadiet. tobbe har ett jobb han avskyr (därför han är pappaledig och letar nytt, han överväger tillochmed att börja plugga), han har körkot som han fick genom sin gymnasieutbildning, jag har inget körkort. vi har en bil som går sönder i tid och otid som vi inte har råd att laga men tar oss ändå fram om vi vill. vi är inte rika. vi lever på tobbes pappapeng och mina knappt 4000 som jag får ut i månaden för jag klassas som "förtidspensionär".. och kommer att va det i 1½ år till ungefär. vi "planerade" inte direkt barn men det var myyycket välkommet ändå fast vi har sämre ekonomi, och kanske inte är 35+ och hellre satsat på en karriär innan men vi är ju knappast sämre människor eller föräldrar för det. hon får all kärlek hon behöver. hon har mer leksaker och grejer än hon (egentligen) behöver. man måste inte ha ALLT bara för att de finns eller är "inne".
jag är inte fattig och inte rik. jag har ingen karriär eller utbildning och inte ens nån aning vad jag vill göra med mitt liv. jag har inte allt, men jag har mycket som betyder nått för mej. och fan så lycklig jag är med både livet om min familj!
Bra skrivet! Du har så rätt i det du skriver och jag tror att det handlar om hur ekonomisk man är. Du säger att ni inte har så mycket pengar men ni gör ändå olika grejer och jag tycker att ni verkar ha det toppenbra! Du nämner resor och bio osv och det handlar ju om hur ekonomisk man är tycker jag. Vad det verkar, i mina ögon, så är i alla fall du ekonomisk (O vet jag inget om) och som du säger så verkar det som att Jamie har det han behöver och det viktigaste av allt att han har den enorma kärleken från sina föräldrar. Du fick mig att reagera när du skrev sådär att det verkade som att folk inte tyckte att ni skulle skaffa barn, jag känner ju inte dig förutom genom bloggen, face och fl men av det att döma så är du en av de bästa och goaste mammor jag vet och jag tycker att ni gjorde helt rätt i att skaffa Jamie!
Vi är inte heller rika på något sätt utan snarare tvärtom. Jag skiter i det och jag skiter i vad folk tycker och tänker om det eftersom jag säkert tror att vissa tänkte en del... Jag ansåg att vi hade råd eftersom det också handlar om att prioritera bort vissa saker, laster och annat strunt som man lägger pengar på, som man då hellre lägger på ett barn till.
Jag ville ha det ekonomiskt stabilit innan jag fick barn. Men jag har ju själv ingen ordentlig inkomst, men M har ju det och det kan vi leva på bra. För oss var det viktigt att inte behöva ha för mycket bidrag för att kunna försörja oss. givetvis är ju inte (alltid) så fallet bara för att man inte har någon höginkomst! :) Men för oss var dte viktigt :)
Tack för din kommentar. Pudelmamman och inlägget är inte öppet, men kanske kan hjälpa nån av läsarna som kanske råkar ut för det :) Tack igen, du är så go! KRAM
sv: Åh tack :)
Bra skrivit, du har så rätt så!
Ok
Ja, precis. Man får ha så man kan klara sig själv! Och så man kan gå runt utan hjälp av soc osv. :)
Japp, jag börjar på¨mån. Är jättenervös. haha! Och ja, det blir ett litet sommarbröllop. Ska skriva mer sen en dag :)
KRaaaam
Håller med dig till fullo! När vi testade positivt väntade arbetslöshet för både mig och Nicklas. Men det har gått jättebra! Vi hade heller inte varit tillsammans mer än 1 år, men vad spelar det för roll? Det kändes rätt. Vi kommer förmodligen inte kunna skaffa hus på väldigt länge... men det kan vi leva med. Har en fin 3:a, med fina saker.. Saga har det bra! Och jag har heller ingen utbildning mer än gymnasiet. Hade drömmar om att bli läkare och skulle plugga upp mina betyg, vilket jag håller på med lite smått. Börjar dock tappa gnistan, vill ju stå där nu på min läkarutbildning. Hade aldrig viljat vänta heller med barn tills jag hade blivit färdig. Läkare tar ju 7 år att plugga till !
bra skrivet! jag håller helt och hållet med! :)
bra skrivet! jag håller helt och hållet med! :)
Det där var precis vad jag hade skrivit i punkt och pricka! Det inlägget gjorde du extra bra tycker jag :)
Bra skrivet stumpan :)
Läste om vårdbidraget. Har också funderat på det. Eftersom jag inte vill sätta Nim på förskolan förrän han är nästan 2. Men hur funkar det. Man får inte ha föräldrapenning samtidigt. Så om man får bidraget så får bara personen ha dessa 3000 i "inkomst"? För man måste ju vara hemma med barnet. Jag förstår liksom inte riktigt. Du får gärna förklara :)
Ja Nim sover bara 2 timmar om dagen. Så äter han nästan varannan timme. Jag tror bägge faktorerna spelar in. Nu sover han jättebra :) Kram kram till er
Du tog orden ur min mun. Eller vad jag ska säga.
Nu har vi visserligen ett lån på bostadsrätten (för att det blev billigare än att hyra och en bra investering) men vårat liv är i övrigt väldigt likt erat. Varken jag eller Peter har körkort eller "bra" (vad som nu räknas som bra jobb..) jobb men vi klarar oss hur bra som helst. Vi snålar inte ens. Och jag har ingen gymnasieutbildning men har ändå jobbat och klarat mig själv sedan jag var 17. Vill man så kan man! Alla har inte pushiga föräldrar som tvingar en att skaffa utbildning och jobb som man i slutändan kanske ändå inte trivs med. Är så synd att man är "undersittare" bara för att det är så här. Alla tar för givet att man har bil, osv. Vi är ju bara miljövänliga som inte kör bil! Hehe :)
Sen så "skaffar" man ju inte barn. Man får dom om man har tur :D
Himla bra skrivet. TACK!
