Fy vilken helg!

Alltså det här med amning är tamejjfan inte lätt!
I veckan märkte jag att Jamie började bli kinkig vid bröstet, som om han inte får tillräckligt med mjölk. Han slet och drog och böjde hela kroppen och till slut började han gråta. Jag fick även kämpa som tusan för att han skulle ta bröstet. Han har ioförsej alltid varit ganska svår med det, men det blev mycket värre. Jag kunde sitta i en halvtimme ibland innan han fick fatt och sen sög han några gånger innan han släppte igen.
Måste säga att jag har tänkt på att ge upp amningen både en och två gånger.
Men jag vill ju så gärna amma!

I fredags hade han varit kinkig hela dagen, men framåt kvällen blev han riktigt ilsken. Skrek i säkert 2 timmar oavbrutet. Jag byta blöja, försökte ge honom mat, gav han massage (ifall han hade ont i magen), försökte få honom att sova. Men ingen fungerade! Kan ju säga att det kom några tårar ifrån mig också den kvällen!
Till slut gav jag honom ersättning som han slukade med hull och hår. Han måste varit riktigt hungrig.

Vad är det då för fel på mig? Varför äter han inte ordentligt? Har jag inte nog med mjölk, gör jag något fel?

Han åt iaf okej under natten, men var lika jobbig igen under lördagen. Samma visa på söndag.

Har märkt att han varit slö i helgen också. I söndags sov han mellan 20:30 - 01:00, sen somnade vi om igen vid halv 2 tiden. Han vaknade inte igen förrän kl 6 och orkade då inte äta och somnade om till kl 9.

När jag gick upp så ringde jag BVC och sa att jag måste få en tid snarast för att prata med vår sköterska om amningen och att väga honom för att se om han får tillräckligt i sig. Jag fick tid till kl 12.

Jag kom in och vägde honom och han hade gått upp 115gr sen i onsdags, så det var okej. Inte jättebra, men helt okej. Jag pratade med sköterskan och hon tror inte jag har för lite mjölk, och hon trodde inte att han sov mer berodde på för lite mat, absolut inte. Jag skulle bara vara glad att han sov extra :)

Hon bad mig att amma där också, vilket jag tyckte var jätteskönt. Då kunde hon se hur han höll på. Jag har dessutom trott att han har ett för litet tag om bröstet, men enligt sköterskan hade han ett jättebra och stort grepp om bröstet. Däremot trodde hon att Jamie kunde vara frustrerad för att utdrivningsreflexen kanske var lite för seg att komma igång. Så jag fick utskrivet ett nässpray som man ska ta 5 minuter innan man ammar som hjälper till att snabba på reflexen.
Hon rådde mig även att köpa amningsnapp till honom, det kan vara så att han har svårt att få tag om mina bröstvårtor. Så vi åkte iväg till apoteket och köpte allt detta.

Resten av dagen har varit helt UNDERBAR! Varenda gång jag har lagt honom till brösten med den här nappen på så har han tagit bröstet direkt. Han har inte heller blivit frustrerad och arg, utan har ätit jättefint!
Om detta fortsätter så blir jag världens gladaste mamma. Har inte behövt böka med honom alls. Vilket jag har behövt göra VARENDA gång jag ammat sen han föddes. Han höll inte på att släppa en massa gånger utan åt konstant och fint hela tiden.
Jag hoppas verkligen inte det bara var en lyckodag utan att deta fortsätter. Då kanske han dessutom går upp bättre också! Och jag kan fortsätta att helamma, förhoppningsvis i flera månader till :)


Önskar att det inte var så tabu och tyst kring amning. Man hör aldrig hur svårt det kan vara när man är gravid. Jag trodde det skulle vara hur lätt som helst, men det är det verkligen inte!
Men jag är glad att jag har stått på mig så här länge. 2 månader är verkligen en lång tid att kämpa när det är en kamp vid varje matning.