Gick in till honom efter att han hade gråtit i 10 min. Gav honom nappen och klappade honom på huvudet, höll på i säkert 15-20 min, medans han stirrade på mig med rödgråtna ögon som om jag hade försökt att ta kål på honom.
Nej jag klarar inte av att göra så här!

Det fungerar säkert jättebra om man orkar står ut, men när det kommer till min sons gråt så har jag ingen hög "smärttröskel".

Jag tog upp honom ur sängen och det första han gör är att ge mig världens största leende, hur ska jag någonsin kunna skiljas ifrån denna underbara varelse? Han är verkligen mitt allt!!

Nej han får fortsätta sova tätt inpå mig lite till, jag är nog lite egoistisk också! Jag har Oliver för evigt medans Jamie inte är så här liten så himla länge till.