Svar på kommentar
För ett tag sen fick jag denna kommentaren ifrån en anonym person. Jag kände att jag ville svara men personen hade bara angett en mejl-adress. Känner att det är ett ämne som tåls att ta upp offentligt.
T (mailadress) om God natt:
Hej!IP: 83.250.166.129
Vilken underbart söt son du har :) Har själv en son som är lite mer än 3 månader gammal nu.
Tänkte fråga dig hur du tänker angående en väldigt känslig sak som jag reagerat på (på familjeliv). Har läst i flera trådar att folk önskat sig en flicka istället för pojke och blivit besvikna när de fått veta att de väntar en son.
Sedan har jag läst att man blir lyckligare av en dotter och att man får behålla henne som vuxen medan man inte får behålla en vuxen son, då är han med svärföräldrarna istället. Att man helt enkelt får en bättre och närmare relation till sin dotter och barnbarnen om man är mormor än farmor osv.
Det här gör mig upprörd och så ledsen, att det finns folk som tänker på detta viset!
Du som också fått en liten underbar pojke - hur tänker du? Önskade du visst kön? Vad tror du om dessa påståenden?
Man blir så grymt arg på folk. Jag blir det iaf. Min son är det bästa som hänt mig!
När jag och min sambo fick reda på att jag var gravid så blev vi överlyckliga. Det fanns inte en tanke i oss att vi önskade oss ett speciellt kön, vi skulle bli glada för vad det än var och hoppades att den lilla skulle bli frisk.
Redan från dag ett kände jag på mig att det var en flicka. När det kom tid för RUL så ville min sambo gärna ta reda på könet medans jag var 50/50, ena delen av mig ville ha en överaskning medans andra halvan ville få det bekräftat att vi skulle få en liten flicka. Vi kom in på ultraljudet och fick se denna underbara lilla bebis ligga omkring och sparka, det var det absolut vackraste jag någonsin sett, vår flicka! När BM sen skulle berätta vad det var för kön, så såg hon att det var en pojke. Oliver blev jätteglad medans jag kände lite av en chock. Vi gick ut därifrån och jag gick rätt in på toaletten. Jag ställde mig och tittade mig i spegeln. Jag ska bli en pojkmamma tänkte jag chockat. Nästa tanke var: Det är väl klart att jag ska bli en pojkmamma! Från det ögonblicket har det känts så rätt att just vi skulle få en liten påg.
Jag var absolut inte besviken när jag fick höra att det var en pojke, bara lite chockad, för jag trodde verkligen vi skulle få en tjej.
Nu när vi har honom här, ja vad ska jag säga. Han är den största gåvan vi någonsin fått. Det bästa som någonsin hänt oss och helt klart det bästa vi gjort! Jag verkligen älskar att vara hans mamma, mer än något annat.
När det kommer till personer som gör abort för att det inte är ett speciellt kön och personer som spenderar hela graviditeten med att vara besviken över könet så säger jag bara: skjut dom!
Nej men skämt åsido. Ett barn är den största gåva vi kan få, varför spendera en enda sekund till att inte vilja ha det barnet pga könet!?
I många länder är det istället inget värt att få en flicka, medans en pojke är guld värd. Det var en del utländska som frågade mig under graviditeten vad jag väntade och varenda gång jag sa att jag vänta en pojke så blev de överförtjusta. Som om jag hade gjort ett bra jobb som skapade en pojke och inte ännu en hemsk flicka.
Jag blev lika ledsen och sur varenda gång.
Men samma sak ska självklart gälla på andra hållet.
Att man skulle bli lyckligare över ena könet eller få "behålla" en flicka mer än en pojke tycker jag är bullshit. Så länge du som förälder ser till att bygga och underhålla en fantastisk relation till ditt barn, vilket kön det än är, så kommer ni ha en underbar relation även i framtiden.
Jag hoppas det har gett dig de svaren du var ute efter :)
Kramar Sandra & Jamie
Jo vi har hyllor också :D Men måste ha så han kan ha alla sina böcker också :)
Jo men det går fort, snart är han på allt :D
det där håller jag med om att det är ren bs! jag var väldigt nära mina farföräldrar, träffade tyvärr inte mormor så ofta. undrar vad folk får allt ifrån?
Man kan ju inte tänka på hur det kommer va när ens barn får barn när man själv har en bebis i magen tycker jag. Ett barn är en gåva oavsett kön. Innan vi visste kön så visste jag inte alls vad Leia var för nåt. Någongång ville jag ju ha en flicka och jag hade alltid trott att första barnet skulle va det. Men det kanske var en pojke, tänkte jag. Och va typ helt säker på det när vi gick till ul. =P Dock va det en tjej. Hihi!
och för att svara på din kommentar. JAg tror en bumbo är väldigt bra för bebisen att öva sig och sitt huvud och kroppen/att sitta osv på. Köpte en beganad på blocket, för jag tyckte inte det va lönt att lägga 500 kr på en. Leia kanske inte ens gillar den eller så är den inte bra... Får se sen när hon sitter bättre :)
Naturligtvis är barn av olika kön precis lika mycket värda. Men som människa kan man ju längta efter ett specifikt kön. Jag vet att jag alltid längtat efter en dotter. Men jag vet också att om jag suttit här med två söner hade jag älskat dem precis lika mycket som jag älskar mina döttrar. Vad jag menar är att jag tycker inte att man ska sticka under stol med att man kan önska och längta, men i slutändan tror jag inte det spelar någon roll, för man älskar de barn man får mest av allt.
När det gäller att man har kvar en dotter längre så tror jag att det kan ligga något i det rent generellt. Men det beror naturligtvis på vilken relation man har i familjen. Och barnbarn har en förmåga att smälta de flesta isiga relationer. Det är iallafall min erfarenhet.
Väldigt fint och ärligt skrivet om hur du kände.
Det var ett bra svar S... Jag håller fullständigt med, det är BARN man blir med och inte KÖN! ;)
Verkligen! Där är jag helt med dig. :)
Jo nog kan det vara en bidragande faktor. :(
KOlla här neråt skåne för här fanns typ bara blå (jag brukar kolla på hela skåne) :P Annars kan du köpa en rosa, så kan vi byta. Jag har en blå nämligen. Hihi!
det är lite roligt faktiskt, tobbe har blivit nerbajsad oxå men de har jag sluppit än så länge :) SCORE!
och man ska va glad för vad man än "får", bara att kunna få ett barn är i mina ögon en gåva i sej. och jag ville ha en pojke lite sådär i smyg men när jag fick veta att jollan va en tjej så blev jag knappast ledsen, snarare glad då jag haft på känn hela tiden att det va en flicka:) har man tur får man ju fler chanser till barn i livet och har man ännu mer tur så kanske man får sej en av varje innan det är dags att vika in babymaking-årorna :)
Hej!! Fin blogg!!
Jag håller på med lite "blog hopping" så här på lördagseftermiddagen och snubblade in här på din blogg! Jag blev glad av att läsa ditt inlägg om huru vida barnets kön spelar roll eller inte. Du skrev väldigt ärligt och bra tycker jag!!
Själv har jag 5 barn mellan 28 och 11 år; 3 pojkar och 2 flickor. Med "facit i hand" håller jag verkligen med dig om att det är vad man bygger upp för relation till sitt barn som visar sig i hur relationen blir när de är vuxna och har flyttat hemifrån! :D
