Det kanske inte var så efterfrågat med frågestund. Antingen är jag inte så intressant eller så skiter ni i vilket ;)
Tänkte svara på de jag fått in iaf.

Sandra om Frågestund?: Vill ni ha fler barn? I så fall vill ni ha tätt mellan barnen eller ska ni vänta några år?=)

Svar: Vi vill absolut ha fler barn. Vi har pratat om det massor och hade vi varit miljonärer hade vi haft hur många barn som helst (nästan haha). Nej men ett syskon blir det ju definitivt, vi vill nog ha 3 barn.
Vad roligt att du frågar det, för innan vi fick Jamie hade vi hela tiden sagt att vi ville ha väldigt nära mellan barnen. Som att vi skulle börja försöka igen som nu. Men nu när Jamie är här känner jag bara, eller ja båda två, att vi vill kunna njuta ordentligt av honom. För oss känns det inte rätt att få ett barn till snabbt som kommer tvinga Jamie att växa upp och komma lite i skymundad. Nej jag tror nog vi kommer vänta tills Jamie är iaf 2-3 år.


Veronica om Frågestund?: Var Jamie planerad? Hur lång tid tog det innan han var bakad?

Svar: Ja Jamie var absolut vår planerade lilla kärleksbarn. Vi pratade om barn tidigt i vårt förhålland men kände båda två att vi ville ta det lugnt. I Januari 2008 hade jag haft min p-stav inne i 3 år, så den tog ut. Efter det skyddade vi aldrig oss, men vi försökte inte heller bli gravida. Vi bestämde oss äntligen för att börja försöka i februari 2009. Då hade redan ett litet frö hunnit gro i mig om oro över att vi inte kunde bli gravida eftersom vi inte skyddat oss på så länge. Dessutom hade Oliver haft ett långt förhhållande på 6 år innan mig och de skyddade sig nästan aldrig och hon hade aldrig blivit gravid. Så en viss tvekan fanns där i mitt huvud, men sa aldrig något. Men så på femte försöktet blev det ett litet plus! Den 7 juli plussade jag och jag trodde inte jag kunde bli lyckligare, förrän jag såg Jamie för första gången. Vilken känsla, det finns inget bättre än att få barn!


J U L I E om Frågestund?: Får jag chans på dig?? <3 :D

Svar: Vadå? Är vi inte ihop redan? Fattar ingenting ;)

Cornelia ([email protected]) om Frågestund?:

Hur länge har du och Oliver varit tillsammans och hur kommer det sig att ni flyttade till Sverige? Var det ngt Oliver också ville? Pratar ni engelska hemma? :)

Svar: Vi träffades i april 2006 och flyttade ihop i juli samma år, det gick väldigt snabbt men kändes så rätt!
Vi hade pratat ett tag om att flytta hem till Sverige, då jag absolut inte kunde tänka mig att uppfostra ett
barn i London. Då blev jag plötsligt väldigt sjuk. Jag blev förlamad på min vänstra sida och det visade sig
att jag hade en skugga på mi nhjärna när det gjorde en hjärnröntgen. Jag låg inlagd på sjukhus i en vecka
men eftersom jag blev bättre så skrev dom ut mig utan att ta reda på vad det faktiskt var som var fel.
Har gjort flera undersökningar sen dess och de vet fortfarande inte vad som hände, men vad som var "fel"
är inte kvar längre. Detta hände i augusti 2007 och ganska snabbt efter det bestämde jag mig för att jag
ville hem till Sverige. Oliver var absolut med på resan, skulle inte ha kunnat tvinga honom, det är ett beslut
han måste fatta själv. Så den 17e november 2007 landade vi i Sverige. Vi pratar engelska hemma, Oliver
har läst på SFI i omgångar och ska börja en omgång till efter sommaren, men han tycker det är väldigt
svårt. Jag vet med mig att jag måste börja prata mer svenska med honom hemma. Men det är svårt. Han
är iaf väldigt duktig på att använda de svenska orden han kan i meningarna. Så han och Jamie lär väl lära
sig att prata svenska samtidigt haha. Men jag ser det absolut som en fördel för Jamie att han kommer att
kunna två språk direkt.

Alexandra -mamma till Leia om Frågestund?:

Kul med frågestund ju :D Hm... Vad ska jag fråga :)

Hur mådde du under graviditeten? Fick du bristningar?

Kram


Svar: Jag mådde relativt bra. I början hade jag rejält med illamående och blev sjukskriven i 3 veckor. Under de 3 veckorna kunde jag inte få i mig någonting, inte ens vätska. Jag var ett par dagar från att bli inskriven på sjukhus för näringsdropp, men då vände det. Men förutom dom veckorna hade jag inget illamående alls, så det var inte så farligt, nu i efterhand iaf. De sista 3 månaderna hade jag väldig foglossning, och mot slutet fick jag även foglossning framtill i blygdbenet, det gjorde 100ggr mer ont än i höfter och rygg. Jag vaknar fortfarande nästan varje natt och har väldigt väldigt ont i blygdbenet, men det kan ju ta ett tag att gå tillbaka till normalt.
Förutom det kan jag inte komma på något, jo just det - kissandet! Från dag ETT har jag sprungit på dass hela nätterna, och då menar jag hela nätterna! Minst en gång i timmen! Det var riktigt skönt att kunna sova en "hel" natt (så hel den nu blir med en liten haha) igen.

Jag har pendlat i vikt under hela mitt liv. När jag gick upp från 75kg till 100+kg (vet faktiskt inte hur mkt jag var upp i, kan gissa på 110kg) så fick jag massvis med bristningar på magen. Det hade blekt ganska bra tills jag blev gravid. Men eftersom min mage hade varit ganska töjd innan blev det inga nya bristningar, däremot fick jag lite längre bristningar, så de gamla bristningarna töjdes ut lite mer, så har några prickar liksom, men inte långa skåror. Fast det känns mer acceptabelt att ha bristningar för att man har varit gravid än för att man är fet, så kanske inte ska berätta att jag hade dom innan ;) Fast bristningarna är inget jag bekymrar mig över nu, inte alls faktiskt. Jag tycker det är synd att jag tillåtit mig själv att förstöra min kropp så, men inte så mycket jag kan göra åt det nu :(

anouk - Gravid om Frågestund?:

Oj vad roligt:D

Är ni sugna på syskon?
Hur delar ni på föräldrardagarna?
Hade du ngn rädsla inför förlossningen? inträffade det och hur tacklade du det isf?


Svar: Jag har märkt att på sistone har jag varit väldigt bebissugen. Men mer på att gå igenom förlossningen igen, det var den mest fantastiska och starka upplevelsen jag någonsin varit med om! Men rent konkret, nej vi vill inte ha ett syskon till Jamie, just nu! :)
Jag tar alla föräldradagarna eftersom Oliver har lägsta SGI och jag har ganska mycket högre, så vi tjänar på att jag tar alla, utom de 60 som är HANS förstås.

Vet du vad, nej, jag tror inte jag hade någon rädsla. Isåfall skulle det vara att något hände mig eller barnet, eller att det skulle vara något fel på barnet, men inte för själva förlossningen.
Det enda jag kan jämföra med är att jag väldigt gärna ville föda utan medicinsk smärtlindring. Jag kunde tänka mig att prova bad, tens, akupunktur, massage och sterila kvaddlar. Men mer ville jag inte ha.
Jag hade en väldigt lång latensfas av min förlossning, över två veckor. Men det blev inte jättejobbigt förrän den 30e mars kl 8 på morgonen (han föddes den 1a april 06.27), så hade förvärkar väldigt länge också. Jag kom in kl 22 kvällen den 31a mars, och ville verkligen stanna, då var jag 3cm öppen. Jag la mig i ett bad vid 23-tiden och låg där tills kl var mellan 1-2 på natten. Strax efter att jag kommit tillbaka till rummet så ville jag prova sterila kvaddlar då jag hade otroligt ont i korsryggen och hela vägen runt (som ett bälte). De gjorde väldigt ont att få dom, men det tog inte mer än 1-2 minuter, och sen var jag SMÄRTFRI, helt smärtfri på det stället i 1-1½ timme. Med tanke på att det endast är sterilt vatten och ingen medicin så blev jag positivt överraskad! Men mitt förlossningsarbete gick väldigt sakta framåt och kl 4 var jag bara 4 cm öppen, då tog dom mitt vatten. Därefter gick allt väldigt snabbt och blev väldigt intensivt. Klockan 5 hade jag öppnat mig till 5 cm och då började det göra ordentligt ont. Jag bad om EDA, men fick senare reda på att narkosläkarna var upptagna med en väldigt sjuk bebis så jag kunde inte få den. Så jag provade lustgasen, den var underbar! Jag tycker inte alls om att bli yr och blir väldigt illamående av att vara yr, men jag blev faktiskt inte illamående av den. Man ska bara se till att använda den KORREKT. Jag tror många av de som använder den och inte tycker om den är för att de glömmer hur man ska göra.
Man ska när man känner att värken börjar börja andas i masken, tunga, långa och djupa andetag, in, ut,in,ut. Sen när du känner att det är som värst och värken precis börjar släppa så ska du sluta använda den. På det sättet hinner du bli klar i huvudet tills nästa värk så att gasen har effekt då också. Glömmer man bort att sluta och använder den tills värken är slut så kommer det inte att fungera på nästa värk. Så om du planerar att använda lustgasen, försök att tänka på det!
För att svara på din fråga nudå, så ja min rädsla inträffade, för att jag kände att jag inte klarade det utan smärtlindring. Jag tacklade det genom att ge mig själv tillåtelsen att använda något, och jag ångrar inte det. Jag är otroligt glad för att jag aldrig hann få EDA och "bara" använde lustgasen.





Jag tror att ni alla fått svar på era frågor nu och undrar ni något mer, eller om någon annan undrar något så är det bara att fråga :)